Jag är så trött på att banta, hela tiden behöva tänka på vad jag stoppar i mig, och få ångest för det onödiga jag stoppar i mig. Men samtidigt orkar jag inte vara fet, jag är så trött på att vara fet och jag vill mer än allt annat bara bli smal och kunna ha de kläder jag vill. Varför är då behovet av att stoppa i sig massa skit starkare? När jag vet att jag ångrar det sen, och jag bara blir fetare och fetare? Är så less. Smala människor som kan äta vad som helst har ingen aning om hur bra de har det.