..Är något som jag lärt mig nu. De gånger jag beklagat mig över vikt och saknat motivation har jag många många gånger uttryckt mig "Kan jag inte bli dumpad, olyckligt kär eller något liknande igen så att jag börjar träna som ett as och bara rasar ner i vikt". Detta hände mig för två år sen och resultatet blev att jag tränade sjuk som frisk, vare sig jag varit i skolan eller inte. Och vad händer nu? Inte så svårt att gissa.. Ska aldrig mer säga något så dumt, eller önska mig en sån idiotisk sak! Jag va precis ute på en lång promenad med musik i öronen, rensade tankarna, tänkte för fullt, gick snabbare då jag kände mig arg, kastade bort min agressivitet och ledsamhet, önskade att de kunde stanna kvar ute i luften, inte komma hem, fastna ute i snödrivorna. Jag ville inte sluta gå, jag tog flera omvägar men när jag började närma mig hemmet och var nära på att fortsätta gå fick jag tänka på hur kall jag va om halsen. Så det va bara att ta sitt arsle och gå den biten som va kvar hem för att jag inte ska bli ännu mer sjuk. Och nu sitter jag här.. Som ett jävla cp. Jag hatar kärleken, eller vad man nu ska kalla det. Jag hatar att ha ett hjärta.